Jag kanske bara är en sån där som behöver prata?


Körde igenom ett grymt benpass med Fia idag. Var helt matt i kroppen när jag kom hem. Det var nära att jag somnade redan i hallen. Att ligga i solen en hel dag och plugga engelska gör sitt också.

Jag funderade en del på hur olika människor är när jag var på Maxi och handlade. Jag och Fia pratade lite om det under passet också. Om den där sorten som hälsar varannan dag. Eller den sorten som aldrig pratar om sina "erövringar" med sina vänner.
Jag är den där sorten som pratar. Ofta och mycket. Ibland alldeles för mycket. Det ligger naturligt om man är född i Tvillingarnas tecken. Ibland avskyr jag verkligen den egenskapen. Att jag kan prata. Ibland borde jag lära mig att hålla käften lite. Men märkligt nog så frågar alla om något är fel så fort jag är tyst.

Jag kanske bara behöver dela saker som händer mig? Jag är inte speciellt intressant, tror jag, men jag är underhållande när jag sätter den sidan till. Jag är väldigt mycket drama queen. Dels för att jag trivs när det är fullständig kaos. Så, en trygg tönt till pojkvän är inget för mig. Äventyr på alla plan. Varje dag. 24/7.

Det är dags för sängen. Läste precis ut "En man som heter Ove" av Fredrik Backman. Läsvärd och väldigt varm. 


Årets första mygga.
"(...) Den är ju lika stor som ett flygplan", sa mamma när jag hade tagit bilden. Ja.. Små flygplan tar sig fram de också.





Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0