Varje dag är en ny dag...


...att plocka upp sig själv ur ett mörkt hål. Mitt senaste halvår har varit tufft. Mest på jobbet faktiskt, men även privat. Jag glänser inte som förra året. Jag börjar känna mig grå, smutsig, trött och i vägen. Jag har fått ett temperament som heter duga och det har fått ett gäng vänner att gå. Jag brukar beskrivas som en person som pratar först och tänker sen. Det kanske är sant, men man får alltid sanningen (och en del annan smörja på köpet).

Idag har jag suttit med min tillfälliga sambo Kitty, och gråtit. För ett liv som jag inte kan rädda, för en förskönad förälskelse, en person som betraktar mig som vare sig mer eller mindre. Jag är arg, men mest på mig själv. Jag kunde ha vänt andra kinden till och gått min väg. Dessvärre är jag inte sån. Jag är vuxen och konfronterar när jag blir illa berörd. Det är inte alltid jag hanterar situationen så snyggt, jag vill inte starta bråk eller överdriva. Idag kändes som ett slag i magen. Att veta att det är över när det egentligen har varit det i över ett halvår.

Jag ville sjukskriva mig. Att dra täcket över huvudet och sova bort helgen, lät som en betydligt bättre idé än att åka till jobbet. Ja, jag är olyckligt förälskad i en förskönad bild som jag själv har målat upp. Ja, jag vet att jag förtjänar bättre och att man inte kan leva i det förgångna. Kitty gjorde sitt bästa, sa sanningen istället för "tänk inte på honom, håll dig sysselsatt och tänk på annat". Jag måste igenom det. Jag trodde att jag hade kommit en bra bit på vägen, men för varje liten ny pusselbit jag fick så ville jag bara ha mer. Jag vill ha mer av något som enkelt uttryckt är helt omöjligt att få.

Det här kanske är sämsta alternativet att lätta mitt hjärta på, men jag orkar inte bära tyngden ikväll. Jag vill mest av allt säga tack till Kitty som har stöttat mig mest under de senaste tre månaderna. Du blir en enorm förlust här hemma när du flyttar till Thailand. "(...) Make some room in your bag, I'm coming with you!" Min lägenhet kommer att kännas så tom och jag fasar lite inför den dagen. Tack - för att du står ut med mina återfall, mina bittra tårar och framförallt för att du säger rätt saker och inte planterar hoppet i mig. <3

Det är dags att jag tar tag i mitt liv och lämnar det som gör mig ledsen. Vare sig det är personer eller min tillvaro det gäller. Det här skulle ha blivit MIN sommar, med nytt och fint att titta på. Det är svårt när man går med skygglappar på..

Jag ska andas och glömma den här dagen, vakna pigg imorgon och känna att det blir en bättre dag. Att varje dag kommer att vara bättre. Visst, jag kommer ramla ner då och då, men om jag bara ger mig fan på det!! Då!!

God natt på er.
Nu ger jag upp för natten.

<3




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0